När Übermensch blir content

Ännu en "nietzscheansk Sol Knight“ dyker upp i mitt flöde på X. Ännu en ”Übermensch trad pagan guru” fladdrar förbi. Alla har de skrivit böcker med punktprogram om hur du kan bli lika bra som dem. Ergo: gårdfarihandlare på X.

Antagligen är nittio procent av dessa konton driftiga indier som begripit att vita västerlänningar retarderat till den milda grad att de utan bekymmer kan sälja dumheter staplade i punktlistor och ett omslag med en antik staty till dem. Oftast levererat av AI rakt upp och ned. De vet att om de använder ord som ”aesthetics”, ”vitalist” eller ”vril” och plockar upp Evola, så kommer somliga – en växande skara månne? – att gå igång. Och lätta på lädret.

Alternativ två är att avsändarna själva är offer för det sinnesvirus som först lurar vanligt hyggligt folk att tro att de förstår sådant som Heidegger grubblade över hela sitt liv, bara för att de tagit del av ändlösa enradare från döda mästare på sociala medier. Och sedan, att de därmed fått en automatisk rättighet att uttrycka sig som om de därmed bidrar till och fördjupar mästarens tankar.

-

Jag pekar ut X, men kunde lika gärna lägga till Instagram. Där går det också tretton på dussinet av dem. Jag förstår lockelsen – jag föll delvis för den själv förut. Tills jag vågade vara mig själv och sticka ut hakan och stå för något eget. Estetiken suger nämligen in dig och kittlar precis det där som den moderna världen förvägrar oss. Sedan kommer ett citat: kort, kärnfullt, med hänvisning till en konstnär eller statsman – eller vad som råkar passa.

Det är inget fel på citat. Det är inget fel i att hänvisa till sin husfilosof för att få lite uppbackning. Tvärtom. Men det otyg jag ser – många gånger är det bara hittepå. Och det märker bara den som gjort grundarbetet. Jag läser några ord som tillskrivs Jung eller Nietzsche och vet: han har inte skrivit detta. Många gånger saknas källhänvisningen också.

Bara för att något är en meme betyder det inte att det är sant. Om du tror att ett citat är sagt av en person bara för att du ser citatet, en bild på personen och hans namn – då måste du logga ut direkt. Du har en lång väg att gå innan du får hantera sociala medier igen. Marsch iväg till biblioteket.

-

Detta fenomen är inte bara något jag sitter och surar över av skäl som bara känns rimliga i min konfliktsugna hjärna. Det finns en djupare och svårare dimension. Det hela är nämligen en del av det fullkomligt bisarra i att sönderdela och teoretisera allt.

Det började med Foucault och har anammats av självidentifierade alfahannar och dito trad-fruar. Problemet är, återigen, inte att åsikter stöts och blöts. Jag är den första att gärna diskutera de mest obskyra och underliga ämnen, helt utan tabu – men bara tillsammans med det fåtal som klarar av det utan att omedelbart känna att de måste omforma hela sina liv och missionera för hela sin bekantskapskrets.

Vad som händer när dylikt lämnar de rätta gemenskaperna och blir fritt tillgängligt ser vi i dag. Var och varannan hämmas fullständigt av den sorts dumhet som …

”Du kan inte svara direkt på ett meddelande, eftersom du då verkar för framfusig”, hör jag – och tycker synd om människor som över huvud taget funderar över detta och inte bara är sig själva.

”Om han skriver god morgon och god natt varje morgon och kväll är han farlig, eftersom han inte vågar vara djupare” – blänker det till på skärmen, och en miljon hjon trycker ”gilla”.

Om din tjej uppskattar att andra män då och då kastar uppskattande blickar på henne och du tänker att det inte är ett problem, så glömmer du att hon är en ”hora” och du en ”cuck”.

Och ovan bara inom relationens område. Det fortsätter och skär rakt igenom allt existentiellt.

Allt sönderdelas. Allt teoretiseras. Allt tolkas. Vantolkas. Feltolkas. Ingen litar på någon – utom på den mer eller mindre anonyma som, bara genom några ord, får alfahannarna att ställa sig på rad och sola sina pungar och anus. Och (för jämställdhetens skull) får kvinnfolket att tro att 1950-talets USA var kärnfamiljens höjdpunkt – det var det inte. Tacitus var betydligt närmare sanningen. Snälla: läs, tänk, fråga mamma eller mormor. Eller så luras de till att vara materiellt moderna, pumpa läpparna med fillers, tatuera ögonbryn och raka könet – och därmed fördärva allt naturligt och vackert.

-

När filmindustrin en gång i tiden började lyfta fram kriminella och asociala som hjältar – eller fick oss att tycka att en Rebel Without a Cause var en bra idé – samtidigt som den naturliga auktoriteten (äldre lärde yngre, yngre höll käft och lyssnade – eller fick lagom med stryk) försvagades, då spårade allt ur.

Bland annat därför ser det ut som det gör. Låt mig citera Broder Janne på X, en person du bör följa och läsa:

”Alla våra grundvalar som tradition, familj, nation och hierarki har under så lång tid urvattnats att de mist sin sälta. Vi har överlåtit vår grund till Wahlgrenska familjen som uttolkar vad vi ska tro på och leva som. Vi är ett vilset folk …”

Vi lever i en katastrof. Jag lärde mig mer från populärkulturella fenomen och några år äldre killar och tjejer när jag var tonåring än av min egen far eller mor, eller av farmor och farfar, eller mormor och morfar.

Och i dag – om du inte varje dag erövrar dina barns uppmärksamhet, kommer någon obskyr vettvilling att ta dem i handen och leda dem genom livet. Om du har tur. Har du otur, ja, då kan det sluta hur som helst.

-

Tro mig: ”Holistic Evolian looksmaxxer” har inget att lära dig. Enradare med häftiga citat från filosofer som råkar passa det narrativ avsändaren vill förmedla är värdelösa om de inte sätter sig in i hela den tankevärld som ligger till grund för just de orden i just den boken. Men att ägna ett, två eller tre årtionden åt att studera mästarna – det är det få som klarar av. Och tro mig: det krävs.

Du kanske tror att jag avskyr enradare? Det gör jag inte. Chilon av Sparta är en av mina favoriter, och det finns mycket gott att lära genom att läsa och meditera över korta citat. Hela konstverk och böcker kan växa fram ur en pregnant mening, och de djupaste samtal kan uppstå ur att någon häver ur sig ett passande eller provokativt citat.

Men jag tror att få av de citerade hade haft mycket till övers för ”I have a cool name to get likes on X”, eftersom det i grund och botten handlar om lathet. Den begår ett gruvligt misstag som tror att det intellektuella inte kräver offer. Marklyft, brottning och diet är en sida av myntet; att öva intellektet är minst lika krävande.

Den idoga idrottsmannen förstår mig. När han eller hon ser hur fantasifulla användare, en efter en, kränger den ena lögnen efter den andra till människor som vill komma i form – när du vet att det handlar om små steg, hållbara förändringar över tid och kontinuitet, inte mirakelkurer – då upprörs du. Du kommer inte snabbt i form. Punkt slut. Och vare sig enradare eller glättiga listor fördjupar ditt sinne nämnvärt.

-

Det jag vill ha sagt – förutom att varna för alla charlataner där ute – är att du ska sluta ta åt dig en massa tips och råd från folk du inte har en aning om vilka de är. Internet är rök och speglar; filter och lögner. Det du ser är sällan verkliga liv, och mästarna låter sig inte reduceras till citat på X.

Om du inte gör jobbet och på djupet studerar de gamla mästarna, utan bara lyssnar till brottstycken här och där, kan det bli farligt för dig. För då kanske du tror att du strävar mot övermänniskan, medan du i själva verket formas till en av de moderna slavarna – eller trodde du att nihilism och accelerationism var övermänniskans väg? Fel. Den är dans och sång och liv.

Och att trycka ignorera på ännu en indier förklädd till rågblond viking på X.

---