Morgondagens berg

Om förändringens stillhet och varför världen redan är ny.

Det sitter en ensam man och blickar ut över berget Fuji. Det är inte den första dagen. Inte heller den sista. Det är en av de ändlösa dagarna då han sitter där.

Han tar in det han ser. Samma tid på dygnet. Samma plats. Samma utsikt.

Men allt är nytt.

Inget är detsamma som igår. Han var där igår också. Och han kommer att vara där i morgon.

Allt kommer att vara nytt.

På samma sätt som du inte kan stiga ner i samma älv två gånger kommer du aldrig att se samma berg, skog, fält eller hav från den ena dagen till den andra. Också det som till synes är lika är nytt. Förändrat.

Mannen har satt upp sin duk. Penslarna ligger där de alltid ligger. Färgerna är klara att använda. Han börjar måla det magiska, mäktiga berget.

En ny målning.
Ett nytt berg.

Gårdagens berg är borta –
fast det fortfarande står där framför honom.

-

Jag vet inte varifrån berättelsen om mannen som målar Fuji varje dag kommer. Jag har sökt med ljus och lykta efter var och när jag hörde den. Kanske har jag pusslat ihop olika berättelser. Kanske vill jag bara att det ska vara så.

Men jag minns att jag har hört om honom.

Det är inte osannolikt.

Jag har sett människor som fotograferat sig själva. Eller sina barn. Eller samma vy. Samma bild, varje dag. Från en dag till nästa är förändringarna osynliga. Men när man ökar hastigheten och ser åren passera blir de tydliga.

Nästan överväldigande.
Det är föda för tanken.

“Se, jag gör allting nytt” är löftet i Uppenbarelseboken. Trons människor tänker ofta att det är ett löfte om framtiden. Någon gång – Gud vet när – ska allt bli nytt.

Samma dröm som i Ragnarök. Allt börjar om. Allt blir nytt.

Men tills dess då?
Tänker jag.

Naturen ger svaret. Naturen – vårt facit. Skapelsen manifesterad, ristad i sten.

Löftet gäller inte bara framtiden. Det uppfylls redan nu.
Jorden blir ny varje dag.
Inget är detsamma som igår. Men allt är sig likt.
Det är en stor skillnad.

Så vad väntar vi på?

-

Det enda som är värre än att fatta ett felaktigt beslut är att inte fatta något beslut alls.

Förlåtelsen bygger på att göra fel, komma till insikt och få möjligheten att göra om. Göra rätt. Karma är också en väg till insikt – genom misstagen.

“Se, jag gör allting nytt”.
Vilket löfte. Vilken gåva.

Den är din att gripa tag i. Om du slutar leva i väntan på ett vagt löfte i framtiden – eller i ältandet av det som varit.

Den nya dagen är början på det nya.

Varje dag.

Skiftningarna du ser omkring dig är också möjligheten till skiftningar inom dig själv.

När Oden hängde i nio dagar och nio nätter var det för att vinna insikt. Den kom genom skiftningarna inom honom. Varje dygn gjorde honom ny, och varje skifte gav nya insikter.

Mannen vid Fuji gjordes ny genom att fånga bergets skiftningar.

Frågan är bara hur vi väljer att möta morgondagens berg.